French 1841-1895 Berthe Morisot Galleries Berthe Morisot (January 14, 1841 ?C March 2, 1895) was a painter and a member of the circle of painters in Paris who became known as the Impressionists. Undervalued for over a century, possibly because she was a woman, she is now considered among the first league of Impressionist painters. In 1864, she exhibited for the first time in the highly esteemed Salon de Paris. Sponsored by the government, and judged by academicians, the Salon was the official, annual exhibition of the Acad??mie des beaux-arts in Paris. Her work was selected for exhibition in six subsequent Salons until, in 1874, she joined the "rejected" Impressionists in the first of their own exhibitions, which included Paul C??zanne, Edgar Degas, Claude Monet, Morisot, Camille Pissarro, Pierre-Auguste Renoir, and Alfred Sisley. It was held at the studio of the photographer Nadar. She became the sister-in-law of her friend and colleague, Édouard Manet, when she married his brother, Eugene.   Related Paintings of Berthe Morisot :. | L-Ombrelle verte | Carriage in the Bois de Boulogne | The mother and her son in the garden | In a Villa at the Seaside | The Madam and her dauthter |
Related Artists:
Narcisse Berchere
French, 1819-1891
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
emile-Rene Menard
(1861 - 1930) was a French painter born in Paris. From early childhood he was immersed in an artistic environment: Corot, Millet and the Barbizon painters frequented his family home, familiarizing him thus with both landscape and antique subjects. Menard studied at the Academy Jullian from 1880 after having been a student of Baudry, Bouguereau, and Henri Lehmann. He participated in the Salon of the Secession in Munich, and the Salon de la Libre Esthetique in Brussels during 1897. Several personal exhibitions were also devoted to him at the Georges Small Gallery. In 1921 he exhibited in the Twelfth Salon along with Henri Martin and Edmond Aman-Jean. Galleries in Buffalo, New York and Boston, Massachusetts exposed Menard and his art to the United States. However, the numerous commissions that Menard received from the French government crowned his career; for example, the cycle for the Hautes Etudes e la Sorbonne, the Faculte de Droit, and the fresco Atoms for the Chemistry institute, and finally the Caise des Depôts in Marseilles. Menard's art allies a rigorous, clear classicism with a diffuse and dreamlike brushwork. In 1894, Victor Shoe wrote of Menard in l' Art et la Vie (Art and Life): "visions of a pacified, bathed nature, of dawn and of twilight, where the soul seems to immerse itself in the innocence of daybreak, and breathe the divine anointment that comes with the dawn."